Lärarfacken igen och igen och igen...
I lärarfacken får man tycka vad man vill: Därför kör man med halmgubbar, hot och tar all föreningskritik personligt.
Det är ganska spännande att sticka ut hakan och kritisera Lärarfacken. Skriver man att man inte tycker att Lr ska lägga resurser på att trycka pennor tar ombud som skriver med Lr-pennor det personligt.
Skriver jag att det finns en kultur att kamp inte är lönsamt – så halmgubbar man fram att jag pratar om en ”partipiska”.
Säger man att organisationen inte kämpar tillräckligt – så dyker det upp hot om att ombuden inte kommer vilja fortsätta göra sitt jobb om inte gnället upphör osv.
Känslan av att kritiken skulle kunna slå tillbaka personligen om jag inte vore anonym är svår att bortse från.
Att löner och arbetsvillkor dalat. Att Lr inte tagit en riktigt strejk sen 89 (och då lydigt gick tillbaka till arbetet i god tid så att det inte skulle bli kostsamt för arbetsgivare och tredje part) – När lärarförbundet var i strejk senast vete fn - ska man inte påtala.
Som högt till tak fast tvärtom. Igår (24/1 -2016) bad jag om en lista på vilka stora vinster facket anser sig ha uppnått de senaste 40 åren. Plötsligt blev det jättetyst – det högljuddaste ombudet (som hotade med tystnande ombud om inte gnället upphörde) hade plötsligt inte tid att twittra en enda sådan seger (måhända tänkte hen inte på den folkpartistiska skämtreformen med lärarlegitimation som Lr velat ta äran för och som på något sätt ska ställa saker och ting tillrätta - gud vet hur. Annars brukar den reformen dyka upp som standardsvar.)
Det finns en kultur i lärarfacken av passivitet. Strejk är något negativ – som inte lönar sig. Det är bra att inte tjafsa för mycket om småsaker med Arbetsgivarna. En god relation är viktigt för framtiden (och det ena facket organiserar ju dessutom skolledare). Är det konstigt? Betyder det att enskilda ombud inte kan genomskåda det och fajtas? Är det något personligt förolämpande? Mot vem i så fall?
Det finns lokala fackföreningar som inte anmält arbetsmiljön till AMV. Varför anser de att det okej för arbetsgivarna att brya mot AML, kan man fråga. Något svar får man inte.
Jag står för att facken har varit med och kvaddat läraryrket. Jag tjänar mer än hälften av vad jag hade gjort om jag blivit gymnasieadjunkt på 60-talet och jobbar åtminstone dubbelt så mycket.
Den utvecklingen har skett i enlighet med avtal som Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund skrivit under. Avtal de beskrivit som bra. Inom lärarfacken talar man inte detta – och bryter någon mot denna kutym så måste hen tvålas till. Inte med argument utan med halmgubbar, hot och personligt buhuhuande:”Jag är minsann inte sådan ”.
Jo, skrev du under avtalet är du ansvarig. Gjorde du inte det så sluta lipa och tro att jag syftar på dig personligen och våga ta principdiskussionen istället!
